Efter lunch tog gästfria och generösa Therese hand om oss. Man kan hinna turista massor per fot men med en flygande matta (i detta fall bil!) hinner man mer!
Vi fick se gamla prästgården, ett sådant där underbart ställe där tiden stannat och man kan gå och förundras över hur de hade det.
Nästa stopp var vid Arvidsjaur kyrka som var fantastisk; ljus och öppen med breda läktare. Har aldrig sett något liknande, väldigt vacker!
Sedan åkte vi förbi regementet och kom upp på Lillberget med ett litet torn som såg ut som ett litet eiffeltorn i trä. Utsikten var otrolig över Arvidsjaur med omgivningar. Lite disigt väder gjorde att man inte såg lika långt som man kan se när det är klart väder, men nog såg man bra långt bort i alla fall!
Ett ställe som jag sett på kartan och tänkt att vi skulle promenera till var lappstaden . Therese tog oss dit och berättade så levande om bl a Storstämningshelgen att det var som hela området levde upp och fylldes med människor!
Till slut tog vi en sväng upp på Vittjåkk; jag fick liten ryckning i min Hemsedalsnerv men egentligen insåg jag nog mest att en fjällvandring borde man nog göra...Tusen tack till Therese som visade så mycket spännande och intressant och berättade ännu mer!
Vid fyratiden avgick inlandståget mot slutstation Gällivare! På vägen hände en del saker, det var tre olika stopp.
På första stället, Kitajaur, kunde man lustigt nog köpa danska pölser. Det gjorde inte vi.
På andra stället kunde man glädja sig åt att man stod på Poolcirkeln! Det gjorde vi!
Ett smolk i glädjebägaren var att polcirkeln flyttar sig med 14,4 m per år (oklart vartåt!) så man kan inte vara säker på att man stod PRECIS rätt! :-) På tåget fick vi sedan påskrivna bevis på att vi passerat polcirkeln.Tredje och sista stoppet var på Restaurangen Fjällglimten i Vaikijaur. Där åt jag röding vilket var väldans gott.
Det var förstås inte sista stoppet för det var ju i Gällivare. På vägen dit såg vi renar och fantastisk natur.På vandrarhemmet i Gällivare fick vi en lugn natt. Utsikten från köket var fantastisk men när jag skulle fotografera den i morse så var det en stor rökpelare som steg från ett magasin vid järnvägen.
Röken dolde delvis Dundret!Resan gick vidare till Kiruna
med buss. Det var TRE, fyra om man räknar chauffören, på bussen som säkert skulle fått plats med 50 personer. Väldigt trevlig och hjälpsam chaufför som visade vägen till vandrarhemmet.Med inte alltför mycket tid emellan hann vi till vår gruvliga gruvtur! Jag hade ojat mig lite i förväg, mest på skoj, men lite läskigt var det allt när man kom körande fram till värsta jätteberget, får syn på två små hål i bergsväggen och kör in i det ena av dem! Väl där inne blir det gruvgång direkt och väldigt mörkt.
Bussen kör med svagt ljus framåt långa sträckor, helljus ibland och vid ett tillfälle fick vi möte med en lastbil som körde upp gråsten från den nya nivån som de håller på att iordningställa. Det finns 30-40 mil vägar i berget och jag blev inte sugen på att köra omkring på egen hand...
Väldigt proffsig visning, väldigt spännande och så fick man en påse med järnpellets med sig ut.Imorgon stannar vi i Kiruna för att se staden, vila lite och ordna med vår packning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar