Dag 11 och 12! (I efterhand!)

Efter en härlig frukost på Abisko turiststation plockade vi ihop lunchpaket och begav oss till tåget mot Narvik.
Malmbanan är otrolig! Lite svårt att fotografera för det blir genom fönstret och det var så mycket folk på tåget men banan snirklar sig fram mellan fjäll och längs klippväggar.
Väl framme i Narvik letade vi upp campingen där en liten stuga väntade på oss med låset upp-och-ned. :-) Sedan gick vi tillbaka in till Narvik och ännu en linbana. I Narvik (Norge?) ser Herr Gårman lite otäck ut, påminner om ilskna gubben som rövar bort hunden i Tant Grön, tant Brun och Tant Gredelin.

Rätt så trötta var vi och det var skönt att trampa omkring däruppe vid toppstugan, äta ett rejält mål mat på restaurangen och sedan åka linbana ned igen. Detta var en något mer organiserad fjällplatå, stor mast på toppen och på vintern åtminstone tre olika liftar till igång. En bit bort fanns förstås en fjällbäck med härligt friskt vatten och Erik fyllde en flaska. (Nej, det är inte vi på bilden ovan. Om man tittar under balkongen ser man LKABs stora malm-hamnanläggning nere i Narvik)

Sedan shoppade vi i norsk dagligvaruhandel och hittade alla möjliga kuliga grejor som inte finns i Sverige och sedan gick vi till stugan och hade en lugn kväll. Från fönstret i stugan kunde vi se masten på toppen som vi nästan varit uppe vid tidigare på dagen! (Klicka på bilden så syns den tydligare!)

På torsdagens morgon tog vi tåget till Kiruna och det kändes rätt mycket som en åka-hem-dag, vi skulle bara vänta på sovtåget som gick framemot eftermiddagen.

När vi klev på det var jag lite inriktad på en dyr men hyfsad middag på restaurangvagnen...men den var kvar i Luleå för reparation varför vi livnärde oss på renklämmor och te, vi hade inte packat någon matsäck att tala om, bara en gräslig massa kolor som ramlade ner i korgen när vi provianterade lite grand i Kiruna!

Det gick fint att sova på tåget och när vi vaknade var vi i Ockelbo! (Tänk ändå!)

Tyvärr var tåget en hel timme försenat vilket var precis den tid som var mellan ankomst av sovtåg och avgång för tåget mot Göteborg, men dels så kördes en del av tiden in och dels tror jag man ändrade ankomstplattform så när vi gled in i Stockholm så var det bara att gå tvärs över perrongen och upp på Göteborgståget, hur smidigt som helst!

När vi vant oss lite vid att vara hemma och alla minnen bubblat upp och hamnat på rätt ställe och alla intryck sorterats lite grand ska vi skriva ett sista inlägg, men just nu är det rätt skönt att vara hemma igen!

Dag 9 och 10, Kiruna och Abisko

Framåt kvällen den åttonde dagen på resan insåg vi att vad vi behövde var en vilodag! Så vi bestämde oss för att avstå från den utflykt som vi planerat till Sjisjka. Istället sov vi ut och flanerade runt i Kiruna och hade det lugnt och skönt.

Sedan var det dags igen; 9:31 den tionde dagen gick färden vidare mot Narvik men vi hoppade av vid Abisko turiststation som alltså har egen tågstation. Här är enormt välorganiserat och fullproppat med människor fast jag hade väntat mig lite mer "jopp-hej-di-hej-da"-stämning.
Hursomhelst, vi tog liften upp på Nuolja. Det var en vanlig sittskidlift och den tog oss till 900 m.ö.h.

Väl däruppe bestämde vi oss för att "bara" gå till "högsta" toppen...men när vi kom dit visade det sig att det fanns en högre topp bakom och dessutom en snöfläck som måste undersökas. Där hittade vi en tillfrusen termos med örtte och en gammal juiceburk som såg ut att vara från 50-talet. Sedan tog vi itu med "högsta" toppen... :-)
Vi smakade på vattnet i bäcken, underbart svalt och friskt.Att åka linbana ner är inget för fegisar men utsikten är hänförande!

Efter middagen stannade Erik på rummet och vilade men jag skulle förstås ranta ut och titta på en bro och en kraftverksruin!

Dag 7 och 8, Arvidsjaur,Gällivare och Kiruna

Vaknade i Arvidsjaur av att rumsgrannen drog upp dragkedjan i sin väska; vandrarhemmet var verkligen fint och fräscht med väggarna verkade vara gjorda av papper!

Efter lunch tog gästfria och generösa Therese hand om oss. Man kan hinna turista massor per fot men med en flygande matta (i detta fall bil!) hinner man mer!

Vi fick se gamla prästgården, ett sådant där underbart ställe där tiden stannat och man kan gå och förundras över hur de hade det.

Nästa stopp var vid Arvidsjaur kyrka som var fantastisk; ljus och öppen med breda läktare. Har aldrig sett något liknande, väldigt vacker!

Sedan åkte vi förbi regementet och kom upp på Lillberget med ett litet torn som såg ut som ett litet eiffeltorn i trä. Utsikten var otrolig över Arvidsjaur med omgivningar. Lite disigt väder gjorde att man inte såg lika långt som man kan se när det är klart väder, men nog såg man bra långt bort i alla fall!
Ett ställe som jag sett på kartan och tänkt att vi skulle promenera till var lappstaden . Therese tog oss dit och berättade så levande om bl a Storstämningshelgen att det var som hela området levde upp och fylldes med människor!
Till slut tog vi en sväng upp på Vittjåkk; jag fick liten ryckning i min Hemsedalsnerv men egentligen insåg jag nog mest att en fjällvandring borde man nog göra...

Tusen tack till Therese som visade så mycket spännande och intressant och berättade ännu mer!

Vid fyratiden avgick inlandståget mot slutstation Gällivare! På vägen hände en del saker, det var tre olika stopp.

På första stället, Kitajaur, kunde man lustigt nog köpa danska pölser. Det gjorde inte vi.

På andra stället kunde man glädja sig åt att man stod på Poolcirkeln! Det gjorde vi!Ett smolk i glädjebägaren var att polcirkeln flyttar sig med 14,4 m per år (oklart vartåt!) så man kan inte vara säker på att man stod PRECIS rätt! :-) På tåget fick vi sedan påskrivna bevis på att vi passerat polcirkeln.

Tredje och sista stoppet var på Restaurangen Fjällglimten i Vaikijaur. Där åt jag röding vilket var väldans gott.Det var förstås inte sista stoppet för det var ju i Gällivare. På vägen dit såg vi renar och fantastisk natur.

På vandrarhemmet i Gällivare fick vi en lugn natt. Utsikten från köket var fantastisk men när jag skulle fotografera den i morse så var det en stor rökpelare som steg från ett magasin vid järnvägen. Röken dolde delvis Dundret!Resan gick vidare till Kiruna med buss. Det var TRE, fyra om man räknar chauffören, på bussen som säkert skulle fått plats med 50 personer. Väldigt trevlig och hjälpsam chaufför som visade vägen till vandrarhemmet.

Med inte alltför mycket tid emellan hann vi till vår gruvliga gruvtur! Jag hade ojat mig lite i förväg, mest på skoj, men lite läskigt var det allt när man kom körande fram till värsta jätteberget, får syn på två små hål i bergsväggen och kör in i det ena av dem! Väl där inne blir det gruvgång direkt och väldigt mörkt. Bussen kör med svagt ljus framåt långa sträckor, helljus ibland och vid ett tillfälle fick vi möte med en lastbil som körde upp gråsten från den nya nivån som de håller på att iordningställa. Det finns 30-40 mil vägar i berget och jag blev inte sugen på att köra omkring på egen hand...Väldigt proffsig visning, väldigt spännande och så fick man en påse med järnpellets med sig ut.

Imorgon stannar vi i Kiruna för att se staden, vila lite och ordna med vår packning!