måndag 26 juli 2010

Dag 2 ,Vårt första inlandsbanetåg

Från Kristinehamn till Mora åkte vi buss. Det var en lyxig buss med bara sju passagerare samt en guide.
På vägen var det fikapaus vid Långban som är världens mineralrikaste plats. Här har två mineraler hittats som bara finns här nämligen Sverigeit och Långbanit. I Långban föddes även den berömde uppfinnaren John Ericson. Vid parkeringsplatsen fanns ett torn och ett dagbrott. Vi åkte genom Filipstad och fick se Ferlinstatyn på avstånd genom bussfönstret.
Så småningom kom vi fram till Mora. Det var mycket tråkigt där men vi passade i alla fall på att äta lunch. Sedan kom det traditionella dieselinlandsbanetåget.
Vi åkte tåg från Mora och efter ett tag var vi framme vid en bro. Ute på bron stannade tåget för att man skulle kunna fotografera den mäktiga Storforsen.
Nästa stopp var mitt ute i ingenstans. Stationen hette Björnidet och där fanns mycket riktigt ett sådant. Tomt, förstås. Idet låg inte direkt vid järnvägen utan låg en liten bit in i den mycket sumpiga skogen. Inte en socka var torr. Idet var konstruerat av en övergiven myrstack som en ung björnhona grävt sig en håla i. (Oj, nu ville inte blogger riktigt samarbeta!) Stationen var också Inlandsbanans högsta punkt, 524 m.ö.h. Tågresan gick vidare tills vi var framme vid Fågelsjö station där en vacker men tråkigt nog nerlagd stationsbyggnad mötte oss. Vi blev hämtade och körda till Fågelsjö "centrum". Här bor vi fint men inte lyxigt. Efter middagen som vi värmde på rummet var det dags för diskning i en liten röd balja... Imorgon blir det visning av Gammelgården och sedan far vi vidare mot Östersund.

2 kommentarer:

  1. Vad kul att få följa med er här! Åkte mycke rälsbuss som barn när jag åkte till mormor i Jörn. Nu har jag inte åkt tåg sen jag gifte mig för 26 år sedan men i augusti bär det av!

    SvaraRadera
  2. Oj vad det var roligt att få se dessa bilder och läsa om era upplevelser - nu har ni fått en trogen läsare! Storforsen var häftig... och ett björnide! Det hade ju varit mycket intressant att se på ännu närmare håll. Fredrik med kamrat hade aldrig hört talas om långbanit och sverigeit men hälsar att det var roligt att få veta

    SvaraRadera